Aktasne – Together 2016

Following on from the highly successful conference, Oovtâst – Together. New concepts, theories and methodologies on Saami studies that was held in Enare, Finland, the Department of Language Studies together with Vaartoe Centre for Sami research and HUMlab at Umeå University, and the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) were happy to arrange the second triennial Aktasne – Together conference in Umeå 9-11th March 2016.

Six Keynotes

In the photo collage, six of the seven keynote speakers at the conference. From upper left corner: Dr. Per Sandström with Jörgen Stenberg, Dr. Anna-Lill Drugge, Professor Gunvor Guttorm (and from the left in the left lower corner) Professor Jacinta Ruru, Professor Nancy Hornberger and Professor Sari Pietikäinen. Photo: Moa Sandström and Lis-Mari Hjortfors.

This conference on Sami studies brought together researchers, students and policy makers to create a platform for dynamic and constructive debate, networking and research initiation. The conference focused on current Sami research with an emphasis on (1) Traditional Knowledge and Cultural Expressions, (2) Education, Language and Revitalisation, (3) Global challenges, sustainability and livelihood, and (4) Decolonization and self-determination. Through these themes the keynote speakers, the presenters, and other conference participants provided a multidisciplinary venue to generate constructive debate and explore new thoughts and directions around methodological, conceptual and epistemological approaches to Sami studies.

Sessions Ragnhild Nilsson

Ragnhild Nilsson speaking at one of the subsessions at the conference. The sessions in the main venue, Vardagsrummet-Living Room, were recorded by UR (Swedish Education Broadcastin Company) and will be accessible online later in 2016.

Concert stuoris ja balddonas

Photo from the private concert for the conference guests after the conference dinner on Thursday 10th March. We were entertained by the group Stuoris ja Balddonas – The Great and the Scary One (Krister Stoor, Börje Västberg Kaddik, Jonas Strandgård, Daniel Andersson, Peter Uvén och Johan Wollberg).

Book release.JPG

What a better way to end a conference than to have a book release? From coast to coast, the unknown history of the Pite Sámi people’s culture is presented in the book Áhpegáttest áhpegáddáj – Från kust til kyst. A substance of history, language and identity from the Bothnic Gulf to to the Atlantic shore for you to discover. Two of the anthology authors, Dr. Marit Myrvoll and Dr. Krister Stoor, were in Umeå to meet the curious audience on Friday 11th March.

North(ern) Sami and English were the official languages of the conference and the presentations given in Sami in the main venue were interpreted to English by Miliana Baer Utsi and John Utsi. Ollu giitu dudnuide! Thanks to our interpreters! And thanks also to our keynotes, presenters and other audience for making this conference so special and memorable!

As the coordinator for the conference and the head of the organizing committee I would also like to express our thanks to our two main funders, The Swedish Research Council Formas (Forskningsrådet Formas) and Riksbankens Jubileumsfond. Without your generous contributions we would not have been able to arrange this conference.

Our research makes a difference! /Hanna Outakoski, Umeå University

Future mountains – film by Gunhild Ninis Rosqvist and her team about research that makes a difference

Annonser

Medicinsk humaniora halvdag – Medical Humanities Half Day – 24 February 2015

Last week, the Humanities Faculty at Umeå University celebrated the launch of a Medical Humanities Network and the publication of a special-themed issue of Kulturella Perspektiv with a half-day of lectures. Medical humanities can refer to specific programmes, often an intercalated year in a medical education, which teach doctors-in-training about medicine from a humanities point of view. Students might learn about medicine and doctors in literature, history of medicine and medical ethics, holistic ideas of healing and health, reflection on their own practice through literary and artistic expression and so on. However, medical humanities also refers to the application of humanist methodologies to ”medical” subjects such as illness, human nature, pain, disability, suffering and any other number of topics.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

c. 1480, Man Playing Chess with Death, Täby Kyrka

While the Umeå network involves academics in many disciplines, at the Department of Languages, Asbjörg Westum and I both work with medical material and conceptions of medicine, disease and related topics in wider culture. Together we wrote an article in the themed issue of Kulturella Perspektiv about popular and learned discussions of the causes of black death (digerdöden). Most people think of the ”Black Death” or ”the plague” — as represented in Monty Python or the Seventh Seal — as the devastating outbreak in the mid-fourteenth century that claimed over half the population of Europe by some estimates. However, for many doctors and researchers, the disease is not a historical phenomenon but rather a living reality. The bacterium yersinia pestis persists in our own day. For example, about seven cases of bubonic plague are reported each year in the United States. An outbreak in Madagascar earlier this year claimed twenty residents of one village in a week. Whereas modern medicine can now treat and cure most strains of bubonic plague, new anti-biotic resistant strains have been found recently. Perhaps because this disease remains a looming spectre explains why it still conjures fear and elicits comparisons to contemporary epidemics. You can soon read the Swedish version of our article here. We also have some new medical humanities courses in the Department of Language Studies. Blaming the Body, for example, surveys some of the ways in which Western European culture has rooted ethical actions and thoughts in the body from the premodern period to the early twentieth century. – Virginia Langum

Nya prefekten Malin Isaksson har ordet

Malin Isaksson Universitetslektor Institutionen för språkstudier /FranskaGeografiskt kommer jag från Glommersträsk i Norrbottens län, ämnesmässigt från franska. Det är huvudsakligen här i Umeå jag läst franska, dock med ett år som utbytesstudent i Lille. Efter att ha disputerat på en avhandling i fransk litteratur, gjorde jag en utflykt till Paris och svensklektorsjobb på Sorbonne innan en tjänst som forskningsassistent lockade mig tillbaka till Umeå. De senaste åren har jag ägnat mig främst åt forskning, med en särskild dragning åt frågor om hur människor tar emot, tolkar, spinner vidare på de berättelser de läser och ser. Jag har även undervisat i fransk litteratur och suttit med i olika råd och kommittéer på institutions- och fakultetsnivå.

Exakt vilka arbetsuppgifter jag ska jobba med som prefekt står väl inte helt glasklart för mig ännu, får jag erkänna. Att det är många olika saker av skiftande natur har jag dock insett. Att vara nybörjare på detta uppdrag känns faktiskt litegrann som att vara nybörjare i squash och rusa runt på planen efter bollar som studsar tämligen oförutsägbart på väggar och golv. Förvirrande, utmanande, men kul! På squashplanen fick jag så småningom någorlunda överblick och grepp om hur spelet går till. Jag hoppas och tror att det ska bli på samma vis med prefektuppdraget, även om det tar lite tid.

Mitt kontor är i HE2-korridoren där jag ska installera mig när diverse flyttstök är klart. Vill du mig något är du välkommen att knacka på, skicka e-post eller ringa.

Malin Isaksson, prefekt

Reflektion efter ett panelsamtal om publiceringsformer

 

Då var 2014 års upplaga av Institutionen för språkstudiers forskningsdagar över. Två intensiva halvdagar fyllda av föredrag från institutionens forskare kröntes idag av ett panelsamtal om publiceringsformer.

Bakgrunden är en relativt ny situation där humanistiska forskare har att ta ställning till ökade krav på att publicera sina resultat på engelska och i tidskrifter som tillämpar kollegial granskning, s.k. peer review; utvärderingen av forskningskvaliteten tenderar dessutom allt oftare att göras enligt mönster från naturvetenskapen, där humanioras traditioner och förutsättningar inte alltid beaktas. Denna utveckling skördar sina offer, och såväl den enligt många ämnestraditioner så uppskattade vetenskapliga monografin, som den vetenskapliga terminologiutvecklingen på Sveriges huvudspråk, står som förlorare. För att därmed nämna blott två punkter som gör särskilt ont för undertecknad.

Nåväl, åter till panelsamtalet.

Paneldebatt

Fyra forskare hade förberett korta inledningar. Här följer mina egna upplevelser av dessa.

Elena Lindholm lyfte fram forskarens drivkrafter, exempelvis nyfikenheten, lekfullheten och viljan att ingå i sammanhang med andra forskare med liknande intressen. Ur hennes perspektiv står valet bland annat mellan att skriva på spanska, och därmed nå de viktigaste vetenskapliga sammanhangen och diskussionerna, och att skriva på engelska och därmed möjligen lyckas bättre i diverse utvärderingssystem – detta eftersom engelska vetenskapliga tidskrifter tenderar att värderas högre i exempelvis den s.k. Norska listan.

Eva Lindgren hade tagit med två egna publikationer för att illustrera en annan problematik. Den ena är en artikel publicerad på engelska i en högt rankad tidskrift och har enligt Google Scholar och Web of Science citerats flitigt av andra forskare – således en bibliometrisk framgång! Den andra skriften riktar sig istället till avnämarna, dvs. till de aktörer utanför forskarvärlden som faktiskt berörs av forskningsresultaten. Denna skrift har tryckts i stort antal och spridits på en mängd olika sätt, men trots detta har den inte någon större meritvärde i vetenskapliga sammanhang. Detta är sannerligen en av märkligheterna i dagens system!

Jonas Carlquist lyfte frågan till en samhällelig nivå, och centrerade sin presentation kring begreppet domänförlust. Vi inom forskningen har accepterat en hegemonisk föreställning om engelskans ledande roll inom forskningen (och många andra områden i samhället) vilket innebär att vi frivilligt ger Storbritannien och USA ledande roller. Vi har en omfattande globalisering som stödjer denna utveckling, samtidigt som vi också måste förhålla oss till exempelvis den svenska språklagen, där det fastslås att språket i offentlig verksamhet ska vara svenska – och att myndigheter har ett ansvar för att svensk terminologi används och utvecklas. Slutar vi att skriva på svenska, menar Jonas, så är det en klar domänförlust! För att vi ska kunna publicera på både engelska och svenska (och andra språk) så krävs att vi har tillgång till språkgranskning – det ska inte vara något forskaren behöver kämpa sig till.

Per-Olof Erixon lyfte fram hur snabbt denna förändring faktiskt drivits igenom, och han betonade även språkets inneboende perspektiv eller worldview: språken i sig och deras traditioner medför olika sätt att se på och beskriva världen. Vi får inte förlora det som är specifikt och unikt för oss, eftersom vi då inte längre har något att bidra med till den internationella diskussionen. Samtidigt, menade P.-O., så har vi en tydlig omvärld att förhålla oss till. ”Vi måste spela boll – men på våra egna villkor!” Vi måste helt enkelt göra både och, dvs. publicera både på svenska och på engelska.

Efter dessa mycket intressanta inledningar utvecklade och fördjupade såväl paneldeltagarna som publiken dessa problemområden, och bland annat framkom att de mest prestigefyllda publiceringsmönstren inte alltid är särskilt tillgängliga, och att detta blir en global demokratifråga. Frågan om peer review-systemens tillförlitglighet och jämförbarhet diskuterades också kortfattat, och vi kunde konstatera att det finns betydande olikheter hos olika publiceringsorgan, inte minst i hur redaktörerna förhåller sig till inkomna granskningar.

En kvardröjande tanke hos mig efter denna debatt är att kraven på oss förändras och att detta i sig inte är något vi kan förändra. Däremot kan vi försöka knuffa på de stora systemen och styra dem åtminstone något mot en för oss mer hanterbar situation. Och, som Elena framhöll flera gånger, vi får inte förlora vår själ i all denna anpassning, och inte heller vår egenart, det som gör att vi faktiskt har något att tillföra!

/Daniel Andersson

Máilmmi beakkáneamos sosiolingvisttat Jyväskyläs

hannao

Jyväskylä Finland Govva/Foto: Outakoski 2014

Maŋimuš vahkkut leat sisttisdoallan hui olu barggu, ođđa jurddašanvugiid, miela moivvi, ođđa ustibiid ja sihke eallima ahte ámmáha oahpahusaid maid galggan gáhttet ja vurket stuora fuolain. Professor Hornberger, gii lea min ossodaga guosseprofessor, lea rahčan ovttas muinna go letne čielggadan giellaoahpaheddjiid oaiviliid, oainnuid ja jurdagiid áiggi, báikki ja saji perspektiivvain.

Dán bloggas mun háliidan muitalit vehá eambbo dutki bargobeaivvi, jurddamálliid ja sierranas guorahallanproseassaid birra, mat loahpa loahpas dolvot dutki konfereanssaide ja buori lihkuin dahket vejolažžan miellagiddevaš dutkamuša ovdanbuktimiid sihke konfereanssain ahte áigečállagiin.

Go moai professor Hornebergeriin letne dutkan mo gielaid oahpaheaddjit vásihit gielladili skuvllain Sámis, de moai letne bargan induktiiva dutkanvuogi mielde mas oahpaheddjiid jearahallamat leat guovddážis ja materiála guorahallan huksejuvvo materiála vuođul. Moai barggaime maiddái iteratiiva ja ”syklalaš” (cyclic) bargovugiin, mas dutkanmateriála guorahallo oppalaččat ođđasis ain ođđasis dan mielde go kategoriijat ja dehálaš iešvuođat ihtet oidnosii. Guorahallama vuođđun leat dieđušge álo dihto gažaldagat maid mielde sierra kategoriijat ožžot iežaset hámi ja juste dán barggus moai letne gidden erenoamáš fuomášumi ovdalis namuhuvvon áiggi, saji ja báikki doahpagiidda.

Dán bargui moai válljiime 18 giellaoahpaheaddji jearahallamiid Ruoŧas, Norggas ja Suomas. Mii leat lohpidan min oahpaheddjiide ahte mii suodjalit sin identitehta eatge vahágisge namut sin skuvlla, sin namaid dahje eará detáljjaid mat sáhttet muitalit gos oahpaheaddji lea eret ja omd. buot sitáhtain mii leat rievdadan riikkaid (omd. ránnjáriika), gielaid (eanetlogu giella) ja skuvllaid namaid. Mun lean maiddái áidna olmmoš gii lean guldalan jearahallamiid, ja buot detáljjat mat leat muitaluvvon munnje luohttámušain leat guđđon eret dahje rievdaduvvon sitáhta hámis oanehis govvádussan, mii čiehká oahpaheaddji identitehta vel buorebut.

Na, de vehá vel bargoproseassa birra. Vuosttažettiin mun ”lahkalohken” (lohken hui dárkilit) transkriberejuvvon jearahallamiid ja guldalin vel moddii maid leimmet ságastallan oahpaheddjiiguin. Dan maŋŋá mun čohkkejin oktii buot kommeanttaid mat namuhedje giela dili, rievdadusaid skuvllas, ođđa giela, giela geaffuma, guovttegielalašvuođa, čállima, giellajorregiid dahje giellašiljuid (domain), sohkabuolvvaid ja eará ássiid mat bukte ovdan báikki, saji ja áiggi. Dan maŋŋá moai Nancyin logaimet fas ođđasis čađa munno materiála ja oinniime ahte measta buot mu vuosttaš kategoriijaid lei juoga ládje vejolaš čohkket stuorit kategoriijaid vuollái, namalassii giela geavaheami, giela oahpahusa ja giela ealáskahttima vuollái. Dán maŋŋá moai logaimet fas čađa olles materiála ja ozaimet sitáhtaid main sihke mu vuosttaš kategoriijat ahte diet stuorit kategoriijat bohtet oidnosii juoga oaidninguovllu bokte. Dán maŋŋá álggii munno loahpalaš guorahallanmuddu, ja moai ozaime dalle deiktalaš (deictic) sániid ja dadjanvugiid mat čájehedje makkár áigái dahje sadjái hálli čanai iežas oainnuid. Guorahallama maŋŋá moai Nancyin čáliimet oahpaheddjiid ovttastuvvon narratiivvaid (muitalusa, govvádusa ja čilgehusa) das mo sii vásihedje giela dili, giela oahpahusa ja giela ealáskahttima iežaset skuvllas, iežaset eallimis ja iežaset guovllus.

Got de buot dán sáhttá dulkot? Go mii olbmot hállat/hupmat de mii sihke jurddaškeahttá muhto maiddái muhtin muddui diđolaččat dulkot min máilmmi máŋggaid sierra oaidninguovlluid vehkiin. Ja min gielas sáhttá gávdnat guigosiid (ledtråd) das makkár fápmoráhkadusat, auktoritehtat, ideálat ja oainnut stivrejit min dien dulkonproseassas. Min giella addá maiddái vejolašvuođa sajáidahttit min ”báikki” (place)ja identitehta máilmmis dihto áigái (time) ja dihto sadjái (space). Dasgo mii buohkat leat vásihan sierralágan dáhpáhusaid eallimis muhto maiddái muhtin muddui oaidnán seammasullasaš dáhpáhusaid, de mii dulkot áiggi ja saji guhtege iežas ládje.

Oahpaheaddjit guorahallet giela dili almmolaš oaidninguovllus ja áigodat bistá áiggis m 10-20 jagi ovdal dán áiggi gitta boahttevuhtii. Sámis ja ránnjáriikkain lea stuorra mearkkašupmi giela báikkálaš dillái. Giela oahpahusa áigerámma lea dávjá eanet ráddjejuvvon dálaáigái dahje dan áigodahkii man áigge oahpaheaddji lea leamašan oahpaheaddji virggis. Ja oahpahusa sadji lea dávjjimusat skuvllas ja luohkkás, vaikko máŋggat oahpaheaddji dovdetge, ahte sámeoahpahus galggašii leat čadnon báikkálaš sajiide ja guovlluide, ja ahte sámeoahpahus ii berrešii leat dušše dábálaš luohkkálatnjaoahpahus. Giela ealáskahttin lea buohkaid beroštupmi, dahje galggašii leat… Giela ealáskahttima áigerámma sisttisdoallá oahpaheddjiid jelgii sihke dálaáiggi, vássánáiggi (maiddái dološ historjjá) ja dieđušge boahttevuođa hástalusaid. Saji konteaksta lea viiddis ja sisttisdoallá ruovttu, skuvlla, mánáidgárddi, gili, guovllu, riikkaid ja buot daidda gullevaš abstrákta dásiid.

Giella rievdá min eallima muttuid mielde. Mun in sáhte šat hállat/hupmat máná giela, vaikko mun máhtánge omd. jietnadit muhtin sániid dego mánná livččii daid jietnadan. Mun in maiddái sáhte hállat/hupmat vássán áiggiid birra mat ledje ovdal mu áiggi dego mun ieš livččen leamašan doppe — mu áddejupmi dieid áiggiid birra lea konstrukšuvdna masa buot maid mun lean gullan, lohkan ja oaidnán váikkuha. Seammá láhkái oahpaheaddjit dulkojit máilmmi ja giela dili máŋgga sierra ”linssa” bokte ja sin oainnut ja áddejupmi das makkár gielaid dilli ja oktavuođat Sámis leat lea hui ollu gitta das makkár duogáš sis lea, makkár skuvlehus sis lea, makkár bargobiras ja bargodilli sis lea ja makkár giellaideologiijat sis leat.

Oahpaheddjiid oainnut speadjalastet ruovttoluotta maiddái mánáid láhttenvugiin, máhtuin ja giellaoainnuin. Juos oahpaheaddji dovdá ieš ahte sámegiella lea váttis dilis dahje dan lea váttis oahppat čállit, dat oidno maiddái ohppiin ja sin bargomovttas. Juos oahpaheaddji fas dovdá ahte su skuvla dahká buori barggu ja gielas lea alla árvu sutnje, de dat maiddái speadjalastá viidásabbot mánáid ja bearrašiid oainnuide. Olus oahpaheaddjit lohket ahte sámegiella lea geaffumin dahje rievdamin. Muhto sii maiddái dieđušge veardidit otnáža giela dan gillii, maid sii ieža máhttet dahje mii gullá daidda giellajorregiidda, mat ledje ja leat ain dehálaččat sin iežaset eallimis. Boares sániid jávkán lea mearka áiggiid rievdamis, muhto dábálaš sániid, sátnehámiid ja gielalaš ovdanbuktima geaffun leat mearkan ođđa sohkabuolvvaid váttis dilis — nu ainge oahpaheaddjit vásihit gielladili Sámis. Ja stuorra paradoksan lea Rasmussena (2013) fuomášupmi das, ahte mis eai leamašan nu olus davvisámegielat oahppit skuvllas sámegielat oahpahusas goassige ovdal go dál. Fáhkka skuvla lea šaddan sámegiela oktan deháleamos domeanain ja muhtin guovlluin Sámis áidna báikin gos sámegiella gullo mánáid árgabeaivvis.

Buot dieid áššiid lean fuomášan ja guorahallan maŋimuš 3-4 vahkku áiggis. Ja dán mihcamárvahkkus moai Nancyin letne leamašan Jyväskyläs Suomas 20. sosiolingvisttalaš symposias, gosa ledje čoahkkanan buot máilmmi buot beakkáneamos sosiolingvisttat dego professor Hornberger ieš, Prof. Adrian Blackledge, Prof. Kendall King, Prof. Patricia Duff, Prof. Elana Shohamy ja Prof. Monica Heller (dušše namuhan dihte moadde nama dain geainna mun bessen ságastallat). Konfereanssas ledje badjel 700 oasseváldi ja lagabus 20 sierra ovdanbuktinforuma. Munnje dát lei vuosttaš geardi go ledjen mielde sosiolingvisttalaš konfereanssas, ja ledjen vehá heahpanan beaivvi ovdal munno ovdanbuktima. Lihkus buot balut jávke go bessen čuožžut olbmuid ovddas Nancy bálddas ja sáddet máilbmái dieđu das man dehálaš guovlu Sápmi lea ja man ollu mii sáhtášeimmet dahkat sámegielaid ovdii, go beare livččiimet guldalan min oahpaheddjiid ja sin vásihusaid ja evttohusaid das mainna vugiin sámeskuvllaid leat vejolaš ovdánahttit ja nanosmahttit.

PS. Fuomášitgo ahte blogga álggu govva lea boasttobeliid? Min perspektiiva mearrida mo mii dulkot máilmmi. Märkte du att bilden i början på bloggen är upp och ned? Våra perspektiv och skaffade erfarenheter och kunskaper definierar hur vi tolkar världen. Om du vill få en ungefärlig översättning av texten kan du använda översättningsverktyget på http://gtweb.uit.no/mt/ (klipp ut texten, klistra in i rutan och läs en ungefärlig norsk översättning) .

Dearvvuođaiguin/ Hanna Outakoski

Afterwords…

Inspiring, stimulating, wonderful, extraordinary, memorable and unforgettable. At the end of a hectic conference its always good to receive such comments from delegates. Looking to the future – comments such as: ‘I have established many new contacts’ or ‘Where and when will the next one be?’- indicate the importance of establishing opportunities for researchers in this growing field of scholarship to come together to share their work and establish new networks of collaboration for the future. We hope to pass on the baton to another university – somewhere in the world – to launch a follow-up event. We will keep you posted on plans to establish a more formal network and hope to meet old and new friends at future events. For now, we thank you for making the trip up to the far North and helping us to celebrate Umeå’s year as European Capital of Culture 2014 in a memorable way. We look forward to the publication of the Conference Proceedings and to the Special Issue of Education Inquiry next year. As Prof Marianne Nikolov has recently declared – the field of Early Language Learning research has certainly come-of-age!

Janet Enever

Early Language Learning: Theory and practice in 2014

IMG_1887

At times the worlds of theory and practice seem so far apart, linking research findings to the day-to-day running of the classroom can seem like an impossible task. During the conference teachers had the opportunity to hear research regarding the many factors that influence the way young learners learn a language in the classroom such as the age factor, social economic status, and the growing influence of parents. However, how many of these factors can teachers actually control or change in the classroom setting? Teachers can only work with the students before them, with the resources available to them, within the contexts they find themselves. In order to have a greater impact on classroom practice, research must go one step further and reflect on how these research findings can be useful in the classroom.

When teachers return to their classrooms after a conference like this, the ideas that will stay with them will be those which they can carry into the classroom such as making use of children´s literature in the language classroom, applying strategies for language learning, enhancing motivation and implementing assessment for learning. Teacher training and its role in helping teacher students and teachers to translate theory into actual classroom practice were highlighted in this conference as the way forward to start building a bridge between the theory they read and the reality they face in the classroom. Teacher educators need to work together to share their knowledge and for this reason a network was initiated during the conference for teacher educators teaching English in the primary programmes of F-3 and 4-6 all over Sweden. The first meeting will take place in Gothenburg in September.

Gun Lundberg